"Redundancy" - ett ord i vardagen

redundancy = överflöd, övertalig

Från att ha använts som ett "tabu ord" har "redundancy" blivit vardagsmat i allas hushåll och på TV nyheterna inom det engelska riket. Under vintern så skrevs det dagligen om bolag som sade upp mellan 2000 - 7000 personer - VARJE DAG! Siffrorna är svindlande.

Ett samhälle som tidigare styrts av det finansiella centrumet i Londons "the City" kunde helt plötsligt inte förlitas på som den stabila kärnan. De brittiska bankerna behövde lösas ut med medel från staten och låneräntorna chockhöjdes för redan ansträngda hushåll.

Från att ha varit en tillgång blev man helt plötsligt överflödig och företag sade upp sin personal i drivor. Jag var en av dem i juni 2008, och igen i juni 2009.

Men vad har ett land där order "redundancy" vilar över mångas vardag frambringat för dess befolkning? De negativa orden är många, men bland allt det mörka framkommer positiva ord som "nya möjligheter" och "ny livsinriktning". Ord som frambringar ett hopp om en ny framtid med ett samhälle som kanske mer riktar in sig på banden till familj, vänner och kärlek, och mindre på materiella artiklar. Man stannar hellre hemma och lagar mat tillsammans med vänner än att gå ut på restauranger. Möbler målas om, kläder färgas om och nya företag uppstår, många internetbaserade.

Nya möjligheter får en kanske att äntligen uppfylla drömmen om en resa till Indien, skriva en bok eller studera till en ny professionell inriktning, och därigenom frambringa en större tillfredställelse med livet.

Från det negativa kan det, om man öppnar ögonen för en förändring, uppstå en knopp som i solen av positiva tankar förvandlas till en vacker blomma som bringar dig mer glädje och lycka.

Skillnaden från 2008 till 2009 är att jag nu är en starkare person som förstår spelet bakom kulisserna. Förstår att ibland tar vägarna oväntade riktningar, men det viktiga är att inte sluta leva utan lyssna på dig själv och vad du vill ha ut av livet. Detta leder i slutändan till en rikare tillvaro.

Det är du som lever ditt liv, och ingen annan kan berika eller förbättra det förutom du.

Ha tillit.

Välkommen till Leicester Square, London - filmpremiärernas torg

Londons Leicester Square är ett mecka av barer, restauranger, biografer, kasinos, biljett- och souvenirförsäljare. Ett torg som drar turister och invånare från alla bakgrunder med sitt varierande utbud, oavsett om du tycker det är kitschigt eller fascinerande.

Men för en "inbodd" London invånare så är Leicester Square sammankopplad med filmpremiärer.

Jag kommer väl ihåg min första filmpremiär. Jag hade varit och tittat på filmen "Americas Sweethearts" på Odeon Leicester Square. Gåendes ut från Royal Circle på ovanvåningen såg jag borden med champagne glas och apelsinjuice, de dammsugna mattorna, servitörerna som nervöst rättade till illasittande kostymer och säkerhetsvakterna som sprang runt för att göra en sista kontroll.

Långsamt gick jag ner för trapporna och ut genom glasdörrarna. Mina fötter stod inte på den vanliga asfalten utan på en gnistrande röd, mjuk matta. Mittemot mig trängdes personer med kameror, autografblock och fotografier i högsta hugg, nervöst och förväntansfullt tittade de nedför mattan. Plötsligt hörde jag ett klick på min högra sida, och där var de - fotograferna, eller paparazzi, med sina kameror i högst hugg. Högt ovan mig stod de, på stegar eller pallar, deras ögon skarpa och direkta. "Cheers, hun. Thanks for the photo.", hörde jag någon säga. Jag log svagt och började sakta gå ner för mattan, förbi raderna av fans som tålmodigt stod i snålblåsten. Vilka väntade de på, undrade jag för mig själv. Plötsligt såg jag den stora planschen som täckte sidan av byggnaden - "Gosford Park". Jag sällade mig till fansen och den förväntansfulla stämningen smittade snart av sig när alla skådespelare, regissör och producenter ankom - Jeremy Northam var min favorit. Året var 2001 och jag glömmer det aldrig.

Det skulle ta flera år innan jag åter upplevde magin som en filmpremiär på Leicester Square innebär. "Casino Royale" stötte jag på av en chans. Jag var så sen att jag bara såg en glimt av Daniel Craig på balkongen på Odeon Leicester Square. Nej, min första riktiga premiär var för filmen "Sex and the City" i maj 08. Med riktig menar jag timmars väntande vid staketet (om du har tur att hamna i första raden), oftast stående om man inte kommer ihåg sitt underlag, och pratandes med andra förväntansfulla fans.

När klockan närmade sig 17.30 var atmosfären på topp och den rosa mattan var utlagd med sina glittrande stjärnor, då ankom en bil. Det gick ett sus igenom publiken. Vem var det? Var det någon av dem? Tystnaden lade sig och vi höll alla andan. Dörren öppnades och ut kom...Steven Gerrads fru. Ett besviket sorl hördes, men plötsligt svängde en andra bil upp, en dörr öppnades och gröna fjädrar syntes. Ett upphetsat skrik hördes och ut kom hon, förebilden för så många, vars upplevelser visat att det är okej att vara en självständig kvinna med rätt att göra misstag och njuta av livet. Ja, där var hon, allas vår Carrie - Sarah Jessica Parker.

Det beräknades vara 8.000 personer på Leicester Square denna kväll. Det stod människor i all fönster, uppe i lyktstolpar och klättrandes på staketen. Kändisarna kom i drivor - Kelly Rowlands från Destiny's Child, Nelly, Kris Marshall, Vivienne Westwood, Sugababes, James Purefoy etc etc. Kvällens vackraste autograf gick till Vivienne Westwood!

Revolutionary Road - januari 09

Det skulle ta några månader till, men en kall vinter morgon i januari 2009 var det dags igen - "Revolutionary Road" premiären med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio! Jag älskade Titanic och inte för något i världen skulle jag missa chansen att se mina favorit skådespelare i verkligheten. Det var så jag kom att denna kalla och blåsiga söndag återigen stå utanför Odeon Leicester Square i åtta timmar (ÅTTA!), men tro inte att jag hade tråkigt. Det var en underbar stämning och jag träffade en av mina käraste vänner Candice. En dag full av skratt och danser för att värma frusna tår, slutade perfekt med Kate's och Leo's autografer. Men det bästa var mitt "moment" med Leo, något som Candice inte kan sluta prata om. (se bild till höger tagen av Candice.)

Kate Winslet var underbart vacker i verkligheten och supertrevlig!

Valkyrie - januari 09

Ibland upplever man en premiär utöver det vanliga och det var vad "Valkyrie" var för mig. Tom Cruise är inte bara känd för sitt kontroversiella medlemskap inom Scientologin, men även sitt otroligt generösa beteende mot fansen. Så vi var många som hade samlats denna kalla dag för att få en skymt av honom. En halv timme innan han kom så började ryktet gå om att något inte stämde och det ökande antalet säkerhetsvakter som helt plötsligt ankom bekräftade ryktet.

Istället för att stanna bilen längst ner för att sedan gå längs med fansen så körde den hela vägen fram till dörrarna på Odeon. När Tom kom ur bilen så, istället för det normala skriken, var det knäpptyst. Inte ett ljud. Han gick långsamt längs med bilen och öppnade den andra passagerardörren för sin fru, Katie Holmes. De gick snabbt in på bion, men Tom kom ut 5 minuter senare för att göra pressintervjuer och träffa fansen. Han var inte ensam, utan konstant omgiven av 6-8 säkerhetsvakter. Han spenderade inte det normala 3-4 timmarna med fansen, utan "endast" 1 timme.

Stämningen var inte den upphetsade vanliga, utan det var som ett täcke av något oförklarligt över hela premiären. Efteråt fick vi reda på att premiären hade bombhotats.

Marley & Me - mars 09

Vem älskade inte kvällarna med "Vänner" på TV:n? Så när premiären av "Marley & Me" kom till staden så visste jag att det inte var något jag ville missa - och jag var inte den enda. Premiären var full av kändisar, både från såpavärlden och diverse skådisar. Men höjdpunkten var utom all tvekan Jennifer Aniston och Owen Wilson.

Owen Wilson var supertrevlig mot fansen och gick och skrev autografer mycket länge. Han kom förbi flertal gånger för att se till att alla var nöjda.

Jennifer Aniston var mycket vacker.

Duplicity - mars 09

En av de mest sällsynta skådespelarna under de senaste åren, och någon som inte varit på en London premiär sedan "Notting hill", är Julia Roberts. Så när premiären på hennes senaste film skulle ha världspremiär på Empire så var det till att sälla sig till fansen igen för en dag av skratt, en massa regn och våta fossingar, men även en dag då ordet "flatulence" inte har haft en mer varierande innebörd.

Det finns ett talessätt som används flitigt bland de trogna premiärbesökarna, som har det som arbete att besöka premiärer för autografer de sedan säljer, och det är att efter en för bra premiär kommer alltid torkan med inga aurografer. Duplicity var det för mig.

Clive Owen - lika sexig som vanligt men spenderade inte mycket tid bland fansen.

Star Trek - april 09

Ibland har man bara tur och det var vad som hände när jag på väg hem från arbetet gick förbi "Star Trek" premiären. Hela uppsättningen av skådisar och regissör var där.

Karl Urban - Yummy!

Eric Bana - en riktig snygging!

State of Play - april 09

Även premiären för filmen "State of Play" gick jag förbi på vägen hem från arbetet, men lyckades ändå hamna i första raden. Russell Crowe och Helen Mirren väntades att komma, och förväntningarna uppfylldes.

Helen Mirren var inte bara vacker, utan även enormt graciös och vänlig mot fansen. Utav tradition spenderade hon mycket liten tid med pressen.

Russell Crowe's röst är lika raspig och sexig i verkligheten (självklart)! "WOW," säger jag bara. Han har ett lika komplicerat förhållande till pressen som Helen Mirren. Russell är nog den skådis som har varit vänligast mot sina fans av alla jag har träffat. Han gick runt alla sidorna för att se till att så många som möjligt fick en autograf eller kunde ta ett kort av honom. Han signerade så länge att filmen försenades med över en halv timme, och inget tjat av organisatörerna kunde få honom att gå ifrån fansen.

En premiär på Leicester Square är något utöver det vanliga. Den tar en för någon timme till en värld som sätter lite magi på tillvaron och är en av de upplevelser London erbjuder i sina breda katalog av nöjen. Kommer jag hem med autografer eller nya kontakter så är det en bonus. I slutändan så handlar livet om att du lever det till fullo och inte låter livet leva dig.